Fingerprints

Jag undar om jag gång på gång gör fel som släpper in dig igen.
Undrar om jag bara väntar på att jag ska driva mig själv till vansinne.
När jag åter igen legat och knipt ihop ögonen och hållt för öronen i väntan på att du ska sluta, då kan jag hålla med dig.
Då när du kastar oss i ansiktet på mig, då.
Men bara då.
När du sen mjuknar, blir den där figuren jag lärt mig att beundra, då suddas det ut.
Då är du åter igen något livsviktigt, och det är då du trollbinder var enda liten del av min kropp med en magi jag aldrig kommer förstå.
Du sa alltid att vi förstörde varandra.
Och när jag ligger kvar där i mörkret i väntan på att dina fingeravtryck ska släppa från min hud så att jag kan glömma dig igen - då är jag beredd att hålla med dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0