Education is not preparation for life; education is life itself

Japp. Det var det. Ett naturvetenskapligt basår på Gamleby folkhögskola är avklarat. Jag har lärt mig så fruktansvärt mycket, jag menar herregud - jag klarade ju fysik 2?!
I fredags när vi satt i aulan för att ha vår lilla skolavslutning så kändes det verkligen som det var nyss jag satt där nervös och med extrem flyktkänsla. Så knäppt att jag då såg Oscar och föga visste att jag senare skulle komma att betrakta honom som en av mina närmaste vänner. Sjukt. 
I alla fall så gick jag därifrån med högsta möjliga omdöme och ett stipendie för min "outtömliga positiva inställning" och mina goda studieresultat. 
Det känns dock väldigt tomt, det kändes så hemskt att säga hejdå till alla och liksom lämna både sin "familj" och sitt hem på samma gång. Min hjärna är fortfarande lite inställd på att vi ska tillbaka dit igen, vi kommer sitta i allrummet igen och äta nudlar och dricka kaffe med våra huvuden hängades över nån fysikbok. Jag kommer få ligga i den där sängen igen och titta upp på den extremt fula taklampan som nån tidigare elev satt små färgglada klistermärken i form av fötter på. But that's not the case. 
 
Istället väntar en sommar med jobb (som chaufför på posten såklart), som jag hoppas ska låta sig gå fort och smidigt. För om mindre än en månad kommer det första antagningsbeskedet och då bestäms hur livet kommer se ut i höst. Jag är livrädd, samtidigt som jag aldrig varit så exalterad över något i hela mitt liv. Mest livrädd är jag för jag hade en plan, en plan designad för två. Nu måste jag designa om för en. Men också livrädd för att jag inte ska passa som läkare, att jag inte är tillräckligt bra. 
 
Men om jag har klarat det här året, samt klarar sommaren - då klarar jag vad som helst.
 
Första veckan vs sista veckan. Tusen tack för det här året fina Na-bas!
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0